OJ OJ i farten igen
Jag känner att jag och en speciell busschaufför hyser agg mot varandra. Han försöker varje jäkla morgon han kör frysa ner mig till ismannen.
Antingen är han lite smått IQ-befriad och inte vet hur värmen fungerar. Eller så hatar han mig?
Vad tror ni?
När vi kom till Älvängen i morse (man gör ett långt stopp där i ca 5-10 minuter) hade vi stått ut tillräckligt tyckte jag och gick fram och sa åt honom att stänga dörrjävlarna eftersom det minsann är minusgrader ute.
Utan ett ord eller blick trycker han på en knapp och dörren stängs, det var som om han hade väntat på att jag skulle komma fram och skälla.
När jag vände mig om kände jag hur hans blick brände i ryggen på mig.
Vi hatar varandra. Det är ömsesidigt.
lyckorus
Ja, jag befinner mig i ett lyckorus. Just nu kan nog ingenting förstöra mitt humör.
Helgen började med besök från min älskade bror, Anna-maria och deras två små guldklimpar Melvin och Jasper. Sen kom Emmi också såklart. Ingen fredag utan Emmi. Vi åt tacos och tittade på idol. Jag lekte av mig med min lilla solstråle Melvin. Goaste ungen som finns.
Störtade i säng.
På lördagen åkte jag o Emmi till Överby för jag skulle hitta någonting till Peter. Vi hade kommit överens om att inte köpa någonting till varandra eftersom vi inte ville göra för stor grej av vår 2-årsdag. Men jag kände ändå att jag ville ge honom någonting. Men självklart hittade jag ingenting som jag kände gjorde mina känslor för honom rättvisa.
Istället hittade jag två übersöta tunikkor på Gina Tricot till mig själv. Attans!
Emmi den jäkeln åkte dit med inställningen att hon absolut inte skulle handla någonting, utan bara följa med som stöd. Jag kan säga såhär. Hon kallar mig oekonomisk, men hon åkte därifrån med ett par stövlar och en påse full med kläder? Vad hände Emmi? Fick du blackout?
Kom hem och tittade på Råttatouille eller hur den stavas? Åt hemmagjord pizza och bara njöt av tillvaron.
Vaknade på söndagen. Myste med min älskade och gick sen iväg för att spela match (som vi vann för den som undrar, vi vann lika mycket som IFK vann SM-guld! Så jävla mäktigt!!).
Vi firade alltså 2 år i söndags för er som inte förstår min virriga berättelse. Peter hade lovat mig hans goda lasagne med efterätt och sen en bra film. Vilket jag tyckte lät som en alldeles utmärkt idé.
Kom iaf hem, såg de sista minuterna på IFK matchen sen satte vi oss till bords. Peter hade gjort jättefint med massa ljus och fin dukning. Blev mycket överraskad redan där.
Helt plötsligt ber Peter mig att gå in och sätta mig i vardagsrummet eftersom han skulle fixa efterrätten.
Visst tänkte jag men fattade inte varför han var så hemlighetsfull?
När jag väl får sätta mig vid bordet igen kommer Peter in med en underbart god efterrätt och ett glas roséchampagne (som för övrigt var sååå god). Kopplar fortfarande inte vad som håller på att hända, så jag pratar vidare och äter min efterrätt, dricker min champagne - inga problem där inte.
Sen säger Peter plötsligt:
- Du kan väl kolla i botten av glaset Elin?
Förvånat tittar jag på honom och undrar om han blivit knäpp, för det låg minsann ingenting där? Trodde jag åtminstonde, för när jag tittar lite närmre ser jag en underbart vacker och elegant förlovningsring.
Jag känner hur tårarna börjar bränna under ögonlocken. "Lip-Elin" är på väg fram. Satt säkert och bölade i en halvtimma innan jag fattade vad Peter hade gjort. Han bad mig att förlova sig med honom.
Nu sitter den på mitt ringfinger och glänser. Peter har gjort mig till världens lyckligaste individ för tillfället. Finns ingen som jag hellre skulle vilja spendera mitt liv med.
Att jag sedan tog mitt körtkort dagen efter är bara en bonus.
Underbar helg
Vilken underbar helg jag haft.
IFK tog SM-guld!!
Peter & jag har förlovat oss. Underbara människa, är så lycklig att jag tror jag spricker.
Och jag har lyckats ta körkort!!!
Nu ska jag låta detta smälta in i en dag eller två. Njuta av min tillvaro på alla sätt och vis.
IFK tog SM-guld!!
Peter & jag har förlovat oss. Underbara människa, är så lycklig att jag tror jag spricker.
Och jag har lyckats ta körkort!!!
Nu ska jag låta detta smälta in i en dag eller två. Njuta av min tillvaro på alla sätt och vis.
strålande tisdag
Vilken chock, jag bloggar två dagar i rad. Det är då fanken inte illa pinkat!
I morse vaknade jag av min älskling som började röra sig fram och tillbaka i sängen.
Undrar så vad han drömmer på morgonen, tänker dock inte fråga för det kommer han väl inte ihåg?
Gick upp vid 06.00 prick idag (härliga sovmorgon i 20 minuter), försökte få i mig lite frukost och sminkade på mig ansiktet. Var lite nervös eftersom jag skulle köra med Benny (min trafikskolelärare) för första gången på 3 veckor. Det var mörkt ute och minusgrader, så jag visste att det skulle bli en liten prövning.
Det visade sig dock att min oro var obefogad då hela lektionen gick galant och alla i min omgivning överlevde.
Jag går alltid in med den inställningen nämligen, att så länge ingen dör eller blir skadad har du gjort ett bra jobb.
Benny sa t.o.m.:
- Om du inte klarar uppkörningen blir jag förvånad.
Och sånna ord blir man självklart glad över, jobbigt bara om jag skulle tabba mig såpass att jag blir dunderkuggad? Jävla Benny.
Jag tror att jag ska döpa om denna bloggen till:
"Pelly - en blogg för alla er som älskar att åka kollektivt."
Låter inte det trevligt? Kom nämligen underfund med det i morse att det inte händer så mycket annat spännande i mitt liv nämligen. Så här kommer en till upplevelse, hoppas jag inte skrämmer alla er som funderar på att börja åka kollektivt?
Eftersom jag körde i morse tog jag tåget som går 8.00 från Trollywood. Har inte saknat det tåget, då i princip varenda kotte i trollhättan åker med det. Man får alltid brottas för att ta sig in i tåget, sen måste man mörda någon för att få en sittplats.
Jag lyckades ganska bra i morse faktiskt, tog mig in i tåget, hittade en sittplats bredvid en trevlig man i sina äldre dagar, satte på mig hörlurarna och lutade mig tillbaka. Märk väl att jag inte sätter mig och somnar, eftersom nackdelen med att åka tåg är att man måste vänta ut konduktören som ska kontrollera biljetten. Tips! Sätt er alltid långt fram i 08:00 tåget då konduktören alltid tar den vägen, alltså framifrån och bak - ja, precis så som man gör då man ska torka sig i rumpan! Då kan du snabbare somna.
Konduktören kommer, kollar mitt periodkort och går vidare. (Fundering: Undra hur många gånger en konduktör säger tack varje dag?) Jag lutar mig tillbaka och somnar till tonerna av Lars Winnerbäck.
Efter en halvtimma vaknar jag av att en grinig kärring (ursäkta språket) vill titta på min biljett - IGEN? Hon har uppenbarligen inte läst min blogg. "Väck ej den björn som sover" Goddamnit!
Sömndrucken visar jag vant upp mitt sablarns jävla kort igen, ska precis lägga ner det i plånboken då någonting konstigt händer. Hon tar tag i kortet, håller det i sina händer och börjar riva ut kvittot som jag så mödosamt vikt och lagt i plastfickan en månad innan. Det är precis som att hon letar efter ett litet fel så hon ska kunna kasta av mig från tåget i farten och låta mig ligga där för att dö. Nej, skämt åt sidan, nu överdrev jag allt. Så långt hade hon kanske inte gått, men hon var ute efter mig för när hon såg att hon inte kunde hitta något fel på mitt kort tryckte hon ner kvittot som en liten boll ungefär och gick (om möjligt) ännu surare därifrån. Och inte kollar hon på någon annans kvitto heller? Nä, denna morgonen är och förblir ett mysterium.
För övrigt är jag på strålande humör, solen skiner, jag mår bra, jag har en god apelsin framför mig, körlektionen gick toppen, jag har en underbar man och familj, det är snart löning och jag är sugen på att laga mat.
Emmi: Lycka till ikväll! Sms om du vill ha hjälp haha....
Nilopappa: Plugga inte ihjäl dig! Stolt över att ha en så smart vän, då hon som står ovanför dig är snäppet mer osmartare om man kan säga så? hahahaha...No hard feelings Emmi ;) Du vet att du är lika mongo som jag.
back!
Efter önskemål av min enda läsare (verkar det som?) ska jag snart avreagera mig på kollektivtrafiken.
Men först ska jag berätta två små hemlisar.
1. Jag har blivit faster. Nu är det min tredje fasterplutt, och alla tre är killar. Jag börjar se slutet på den kvinnliga eran i Lindbladhs släkten. Jag och Peter kommer nog vända den trenden. Så småningom.
2. Jag har snart uppkörning. Det är illa när man drömmer om bilkörning varenda eviga natt.
Lovar att hålla er uppdaterade om detta. Även fall jag kuggar.
Så, nu var det gjort.
Idag när jag åkte buss (själv måste jag få påpeka, då Emmi mer eller mindre valt att överge mig. Hon tror hon är smart som skyller på sin pappa att han ska ha hjälp med datorn, så hon "måste" sova där. Och hon "måste" ta bilen för det är mycket smidigare. Hmpf, jag har minsann synat din bluff Emmi. Tro inte att jag tror på dina utsvävningar om Ullared hit o dit heller. Lögnare är du din lilla prutt, du har övergett kollektivtrafiken efter mindre än en månad. ILLA! Skämt åt sidan.) fick jag en tjej bredvid mig som var längre än längst. Och nu snackar vi inte 1.80. Hon var minst 1.95. Ganska stor för att vara tjej - en häst som Peter hade sagt.
Nu är jag inte den som klagar på långa tjejer. Men seriöst, när man sätter sig på en fullknökad buss bredvid en SOVANDE tjej och man e runt 2 meter, börjar man inte böka med sin superstora väska i hennes ansikte. Man kommer inte på att man kanske ska ta av sig sitt tält till jacka så armarna hamnar i den SOVANDE tjejens näsa. Man börjar INTE ändra ringsignal på sin mobil och man väljer inte att läsa den största tidningen (storleksmässigt sett) genom tiderna - DN, när det finns en PunktSE som ligger alldeles bredvid.
För vet ni vad som händer då? Jo, den SOVANDE tjejen VAKNAR.
Och det är inte uppskattat, varje sig av henne eller av hennes arbetskamrater, då hennes humör mer eller mindre kan liknas med en uppretad brunstig tjur som inte fått något på flera veckor. Förstått?
Nu ska jag återgå till att göra julkort.
- Som att det skulle göra saken bättre?
Fred ut.
sorry.
Ja, det är väl dags igen nu då.
Vet att det inte är måndag, men kan försvara mig med att jag varit sjuk. S.J.U.K på riktigt denna gången. Var längesen jag känt mig så hängig och snorig som jag gjort denna veckan. Det har t.o.m. varit så att Peter inte riktigt vetat om han ska reta mig eller tycka synd om mig. Det Ni.
Min chef nummer 2 (vi kan kalla han Arne) är väldigt djup av sig, förra veckan satt vi och hade en diskussion om hypokondri. Han är en riktig renlevnadsmänniska och skulle nog hellre äta en färsk hundbajs än att ta ut en karensdag. Han är aldrig sjuk! Det är verkligen helt otroligt. Under alla 100 år som han haft sitt tryckeri har han inte en enda karensdag. Antingen älskar han sitt jobb alldeles för mycket, eller så är han "mirakelmannen". Bestäm Ni.
Iallafall kom vi in på detta med att kunna "tänka sig sjuk". Arne tror nämligen att det finns en del människor, (oftast människor som inte trivs med sin tillvaro på ett eller annat sätt) som har förmågan att kunna tänka sig själv sjuka. Han tror att genom att tänka att man "vill bli" snorig under en längre tid gör att man blir snorig. Det är lite så hypokondri funkar. Kroppen ger efter mot tänkandet. Även fall jag inte ser mig själv som en allvarligt sjuk hypokondriker utan mer som en liten "hobby-hypokondriker" som vill ha lite sympati då och då, kände jag mig ändå lite träffad.
Jag kommer ofta på mig själv att tänka:
"Kan jag inte bara bli sjuk så jag slipper detta en dag eller två?"
"Har jag inte lite huvudvärk idag?"
"Aj aj, nu värker det allt i mina knän lite extra"
Okej, det funkar väldigt sällan, men nu när jag tänker efter gick jag förra veckan och tänkte att det va längesen jag va sådär riktigt sjuk. En dag efter det började jag känna mig hängig, och vips var jag sådär dunderförkyld.
Finns något i vårat undermedvetna som gör att vi kan tänka oss sjuka? Vad tror Ni?
För övrigt drömde jag en underbar dröm inatt. Men den är alldeles för privat för att dela med sig av.
Inte snuskigt privat, men ändå privat.
Peter somnar oftast innan mig, händer väl 1/100 nätter att jag hinner somna innan honom. Lika ofta som han somnar innan mig, ligger jag och bara tittar på honom - ser han göra sin lilla obligatoriska kycklingdans och sina smaskande ljud precis innan han somnar in. Tänker på hur lycklig jag ska skatta mig för att ha hittat en så underbar människa, en verklig tvillingsjäl. Låter kanske löjligt, men jag känner verkligen så. Även fall jag vet att han inte gärna vill gifta sig, eller skaffa mer än 1 barn. Jag kan nästan säkert säga att när han väl fått ett barn, kommer han vilja ha ett till så det oroar jag mig inte för. Och om jag verkligen vill gifta mig skulle han till slut göra det - för min skull. För det är så kärlek fungerar.
Tänk på det.
snorig fredag...
Ha ha, min kära vän Emmi har urinvägsinfektion.
Och nu tror hon att hon kommer dö. Så jag säger det en gång för alla till alla mina kompisar:
- Tro mig, man dör inte av urinvägsinfektion.
Idag ska jag hem till min älsklingsnilo efter jobbet för en liten hemmafest. Dock blir det lugnt för mig då jag har seriepremiär imorgon. Plus att min förkylning inte vill ge med sig alls!
Men det ska iaf bli väldigt kul! Synd dock att Emmi o Jens inte kommer, nästan straffslag på dom.
Imorgon ska jag spela match som sagt, sen ska jag hem och lägga mig i soffan, ta en powernap.
Mysa med älskling och laga mat och förhoppningsvis se någon bra film!
Låter som en underbar dag för mig.
Söndag blir en liten utflykt till Ucklum och hälsa på bror med familj. Dom har fått tillökning i form av 2 undelater som heter Nisse och Mimmi. Min 2-årige brorson Melvin är som förtrollad, det lilla rumpetrollet.
Sen blir det tillökning igen om någon vecka i form av bebis nummer 2. Faster längtar!
Ha en underbar helg folket, det ska jag ha!
förlåt älskling...
Lite tråkigt inlägg nu kanske. Men ni behöver inte läsa om ni inte vill...
Igår var jag inte på mitt bästa humör. Jag kände mig trött på allt, trött på basketen, trött på jobbet och trött på min vardag helt enkelt. Kände mig helt hängig och ont i kroppen.
Det enda som höll mig uppe hela dagen var att jag skulle få komma hem till Peter. För det är trots allt Peter som lyser upp min vardag.
Ändå betedde jag mig som en bitter idiot. Jag var tystlåten och kort i mina svar mot honom, samtidigt som jag förbannade mig själv och tänkte:
- Gaska upp dig för fan!!! Han har inte gjort någonting.
Droppen var väl när datorn på något vänster slutade fungera när jag hade använt den, och Peter frågade om jag hade gjort någonting speciellt.
Hade inte gjort något speciellt för att den skulle sluta fungera, men samtidigt tänkte jag att jag hade väl smittat över mitt kassa humör till datorn så den gick i strejk eller något? Så då gick jag in i sovrummet och la mig för kvällen. Utan ett ord somnade jag med ryggen mot Peter (som jag hatar att göra) utan att ens säga god natt. Bara för att jag var tjurig för någonting jag inte ens vet vad?
Fötstår till fullo att Peter dömde ut mig igår, jag betedde mig illa och inte gjorde jag något för att visa honom att det inte är hans fel. Istället skickar jag ett fegt sms på morgonen (idag) och ber om ursäkt. Fy på mig. OK, det är inte mycket bättre att skriva här, men jag ska be om ursäkt på riktigt sen. Lovar!
- Peter, ibland (ja, okej ganska ofta men inte så farligt) har jag kassa dagar då det kassa går ut över dig fastän jag inte vill att det ska göra det. Du är min enda ljuspunkt från när jag åker till jobbet tills jag kommer hem. Jag jobbar på mitt humör, för jag vet att det är som en berg-o-dalbana ibland.
Kan kanske skylla lite lite på att det snart är dags för mensmonstret att komma fram?
Älskar dig...
Så nu har jag fått skriva av mig lite, det är väl det bloggen är till för egentligen?
Nu ska vi dricka varm choklad och fika här på jobbet, så jag ska till snorfyllda huvud och pallra mig till fikarummet.
Ha en trevlig torsdag folket. Det ska jag!
Jag ska jobba färdigt, sen ska jag hem och kanske baka något kul? Laga någon god mat och se om min kära man vill förlåta mig... Hoppas.
Och glöm inte att det är kanelbullens dag idag!!!
tuff start på dagen...
Nu händer det. Jag blir sjuk.
Känner det ända in i benmärgen!
Jag tror att det är västtrafiks fel.
I morse sa jag till Emmi när vi stod och väntade på bussen:
- Tänk vad skönt om busschauffören har släckt lamporna idag.
- Ja, svarade Emmi lyckligt tillbaka.
Bussen kom, och lamporna var släckta, och lyckoruset bara spred sig till varje liten lem i hela kroppen.
Vi märkte dock när vi satt oss att chauffören inte hade på värmen. Men vi bet ihop då vi befarade att han inte skulle lyckas sätta på värmen utan att tända lamporna.
Men då vi kom till Lilla Edet stod vi inte ut längre. Jag hackade tänder, snoret rann och huvudet kändes knasigt tungt..
Emmi begav sig fram till chauffören o bad honom sätta på värmen då vi höll på att frysa ihjäl. Mannen tittar förvånat o undrar varför ingen sagt till innan? (Om han bara visste varför.)
Iallafall lovar han att fixa värmen genast och Emmi kommer tillbaka till sin stol.
Kommer det någon värme?
- Nej.
Sätter han på strålkastarna i taket?
- Ja.
Jag fattar verkligen inte! VARFÖR är det så jävla svårt att ha lamporna släkta och värmen på?
Får västtrafiks chaufförer inte lära sig detta i sin utbildning?
Betalar inte jag bra pengar varje månad för att "rädda världen" genom att åka kollektivt? Ska inte detta ingå då? Bör man inte få ställa lite krav?
När jag ändå är på G.
Varför har ni busshållsplatser varenda 100-meter? Varför inte sätta ihop två till en?
Skolungdomarna kan gott gå någon extra 100 meter. Jag får minsann gå minst 400 meter för att komma till min hållplats. Bussen hinner ju fan inte ens starta från en tills den ska stanna på nästa? Det är sjukt jobbigt för oss som redan sitter på bussen, sen är det kasst för miljön också!
Vidare, varför stänger ni inte av bussarna när ni har ett stopp på 10 minuter?? Era hycklare!!
Nu. Lunchtime.
lite tankar...
Nu har Britney förlorat vårdnaden om sina barn. Vet dock inte riktigt om jag litar med på den där K-fed som han så fint kallas. Jävla golddigger i mina ögon. Bara tanken på att han hade ett barn och ett barn på väg när han träffade Brittan och försörjde sig på att bakgrundsdansa i olika videos gör saker ganska glasklart. Han är bara ute efter pengar och kändisskap.
Nu var det ju inte det jag ville säga, utan jag ville säga att jag idag är världens tröttaste Elin.
Har jag barn som vaknar mitt i natten?
- Nej
Har jag svårt att somna?
- Nej
Har jag vaknat mitt i natten?
- Nej
Gick jag och lade mig tidigt?
- Ja
Äter jag bra?
- Ja
T.o.m på morgonen Elin?
- Ja, fast det kanske dröjer till kl 11 ungefär.
Så varför är jag så trött?
- No idea! Fast det kan ju bero på att jag GÅR UPP OMÄNSKLIGT TIDIGT?!
Det är något fel på mig skulle jag tro.
Ja, det är nog det... Snorig i näsan är jag också.
Hypokondrianfall kanske ni tänker nu, men nej.
Jag är konstant sjuk. Och det är inget jag inbillar mig!
Nu ligger doris bredvid mig på min kundbesöks stol och sover. Den lilla prutthunden.
Ser skönt ut, ska nog göra henne sällskap!
