l

Så kul är mitt liv just nu, inte ens ett litet blogginlägg kan jag skriva.

Sambon kallar mig kass varje gång han kollar min bloggsida.

Ibland undrar jag varför jag ens har bloggen. Det är max 4 personer som läser den, inte ens det!

MEN, eftersom min stackars ögonsten är sjuk idag ska jag skriva ett litet inlägg om diverse funderingar - BARA för din skull Peter..

Jag är en s.k. "kollektivtant". Spenderar sammanlagt minst två timmar varje dag på buss, spårvagn eller tåg (det suger för er som inte visste, speciellt när man lagt ut flera tusen på ett körkort).

Väluppfostrade individer som jag (kan diskuteras ibland), lämnar alltid plats åt äldre, gravida, barn eller skadade.

Jag frågar alltid om de vill sitta, för mig är det en principsak. Vill man stå - fine! Då gör man det.

Men kom inte och säga att unga aldrig erbjuder sin plats för de behövande. För i säkert 80% av  fallen är det unga som reser på sin röv och frågar. Ni i 30-40-års åldern, vad hände med er skyldighet att resa på era feta arslen?

Sak samma.

Det jag ville skriva om var att jag inte kan förstå de tanter som envisas med att stå när de i själva verket skulle falla ihop så fort bussen skulle bromsa lite hårdare än vanligt?

Det har hänt gång på gång att jag erbjudit min plats åt tanter i 100-årsåldern som verkligen behöver sitta, att de snäst åt mig att det absolut inte behövs. Ja, att de blivit förnärmade av att jag ens frågar.

Som den goda medmänniska jag är får jag då resterande tid av resan sitta med hjärtat i halsgropen, redo att flyga likt superman för att fånga upp tanten när busschauffören missat ett rödljus.

Och vad är grejen med att idioterna reser sig ungefär 1 km innan de ska gå av?

Sitt ner medan du kan för fan!

Senast idag reste sig en tant med rullator TVÅ hållplatser innan hennes hållplats. Bussen krängde och det var knappt att jag kunde hålla mig stående. Jag bara väntade på benbrottet som kunde komma.

Men - slutet gott, allting gott..

Vad jag vill ha sagt är... JAG HATAR ATT ÅKA KOLLEKTIVT! JAG SPYR PÅ DET!

Älskling, jag är lite bitter idag.

Kan vi åka på världens soligaste & mysigasre semester så jag kan känna mig levande igen?