Matchreferat TBBK-GKIK 90-38

Fjärde raka för damlaget

 

Seger med förkrossande 90-38 mot ett av topplagen. 

 

TBBKs damer mötte i helgen GKIK och vann med förkrossande 90-38 efter följande periodsiffror (21-8), (20-13), (21-7), (28-10). GKIK räknas som en av seriens topplag och utgångsläget med hänsyn till tidigare resultat visade på att det skulle bli en jämn och tuff drabbning men därav blev intet. Det var jämt i ca 5 minuter då det stod 8-8 men efter en time-out i 6:e minuten gjorde TBBK 13-0 innan perioden var slut. Andra perioden fortsatte på samma vis med Trollhättan som det spelförande laget och man hade full kontroll på sina motståndare och poängdifferansen växte stadigt.

I andra halvlek blev spelövertaget ännu större och man vann andra halvlek med komfortabla 49-17. Segern grundades på ett stort sett perfekt försvarspel där man med en stor aggressivitet och skärpa tvingade motståndarna till svåra skott och inspel samtidigt som dom inte fick många andralägen. En brytning från TBBK ledde ofta till en snabb spelvändning som skapade stora sår i motståndarnas försvar. GKIK spelade mestadels zonförsvar men dom lyckades aldrig komma åt hemmalagets taktik med snabba bollförflyttningar och tunga skytte från distans med bland annat 4 treor av Anna S och 3 av Elin L.

Hemmalaget spelade i yttersta spetsen av sin förmåga och hade en dag som allt stämde, man lyckades hålla spelskärpan, tempo och koncentration uppe under hela matchen på ett enastående sätt. Publiken bjöds på många delikatesser såsom smörpass och snygga kombinationer i ett högt tempo som ofta ledde till poäng. Hela laget gjorde ett gediget arbete där framförallt det äldre gardet spelade ut hela sitt register. Duracellkaninen Anna T snodde bollar och sprang igenom motståndarlaget lite som hon ville. Anna S och "tur att jag inte är kille"-Elin pricksköt från alla möjliga positioner med nära nog 100%-ig utdelning. Rugby-Jenny var den stora dominanten i både anfall och försvar samtidigt som hon skapade stora utrymmen för medspelarna. Eleganten Natasha levererade det ena smörpasset efter det andra till helt fristående medspelare samtidigt som hon orkade spela försvarspel så att motståndarna troligtvis drömmer mardrömmar hela veckan. Vissa pass var så maskerade att  man trodde att både publik och motståndare var och köpte korv.

Det yngre gardet backade upp på ett föredömligt sätt och visade att dom kan stå upp även mot en bättre motståndare. Hade något svårare att komma till avslut i anfallet men i försvarsarbetet bet dom i från med både näbbar och klor.

Poänggörare TBBK:

Anna Sandler 24

Anna Tosteby 23

Elin Lindbladh 19

Natasha Söder 10

Sanaa N (kan inte efternamnet haha) 8

Jenny Sahlin 4

Madelein Kristensson 2

Kicki Lööf och Elin Hansson


tom på känslor

Igår var en mycket tung dag.
Känns som att jag inte har några tårar kvar att gråta. Men ändå kommer dom.

Älskade Peter. Du var en underbar man - en riktig guldklimp.
Du kom in i våra liv som ett yrväder och tog oss alla med storm med din charm.
Jag vet att du var en underbar man till min moster och en underbara pappa till dina barn och självklart Anna & Jonas. Du tänkte alltid på alla andra i första hand.
När du fick din diagnos ville nog ingen av oss tro att det var verklighet. Det skulle inte hända dig.

Du var den som kom på mitt smeknamn i familjen - Elon.
Första gången jag träffade dig slog du ut dina armar, kramade mig och sa:
- Och du måste vara Elon, skönheten går i arv märker jag.
Visste redan då att jag skulle gilla dig skarpt.

Kommer ihåg när det va VM i ishockey i Skandinavium och jag hade gått och kärat ner mig i Mattias Weinhandl. Du tog ett brev jag hade skrivit till han, gick till deras omklädningsrum och gav han det. Minns så väl vad du sa:
- Det är väl självklart att jag ska ge honom detta. Han kan ju gå miste om dig annars!
Sen log du och gick iväg. 
Jag va 15 år tror jag, och den dagen var då den lyckligaste i mitt liv.
Senare på kvällen låg jag på en madrass i Nilofars flickrum när han (Mattias) ringde. Det var 3 dimmiga minuter. Kommer inte ihåg ett smack av vad han sa. Men lycklig var jag.

Det var det som var så speciellt med dig, du gjorde saker för oss som ingen annan gjorde.
T.o.m. när du mådde dåligt efter cellgiftsbehandlingar pratade du på att fixa jobb till mig eftersom jag inte trivdes på mitt nuvarande. Du skulle bjuda på lunch och vi skulle prata igenom det hela..
Du höll skenet uppe i de svåraste stunderna, som en stjärna på en kolsvart himmel.
När vårat hopp sviktade, räckte det att du log mot oss så kom det sakta smygande tillbaka...
Du var en stark man... Trodde inte vi skulle förlora dig. Inte så snart?
5  månader tog det för cancern att bryta ner din kropp. 5 månader. 

Vi har förlorat en av de finaste människorna. Livet är så jävla orättvist ibland.
Jag hoppas innerligt att du har det bra där du är.
Vi ska ta väl hand om Monica och barnen, oroa dig inte om det...
Den kommande tiden kommer vara tuff för familjen, men vi ska klara det. 
Vet att vi har den finaste skyddsängeln nu. Det känns tryggt.


bildrömmar

Ja, jag går i bildrömmar. Har jag lagt i runda slängar 15.000 på ett körkort vill jag fanemej få valuta för pengarna!
Funderar och funderar på om jag skulle ha råd att lägga dom pengarna i månaden på en bil.
Vad tror ni?

OPTIMISTEN säger:
- Ja, klart du kan. Du får lära dig att prioritera, lägga undan husdrömmarna (ett tag) och spenderarfingarna lite extra bara. Om du ska byta klubb betalar basketen bensin dina resor fram och tillbaka så det klarar du om du köper en bensinsnål bil. Försäkringen sätter du på din mamma så du inte behöver lägga flera hundra kronor mer i månaden. Du ska inte jobba i Göteborg för all evighet heller. Du klarar det Elin, tänk på vilken frihet det innebär? Du blir självständig och slipper snylta på Peters bil. Andra klarar det så varför skulle inte du göra det?


PESSIMISTEN säger:
- Nja, jag är osäker på att du klarar det med den lönen du har nu.
Tänk om bilen går sönder? Vad gör du då? Och vill du verkligen ta ett lån på 45.000?
Klarar du verkligen att sluta med dina impulsköp? Det blir väldigt tufft för dig. Det är mycket pengar!
Jag tror inte att du klarar det. Dessutom får du putta bort drömmarna om ny lägenhet/hus. 


REALISTEN säger:
- Du klarar det om du verkligen slutar slösa pengar på onödiga grejer. 
En bil kostar CIRKA 2.500 i månaden med bensin (om du köper en bensinsnål bil), amortering på lån och försäkring. Du har räknat på det och om du hittar en bil som drar runt 0,5L/mil kan du ta den till jobbet och komma undan med en bensinkostnad på runt 1.200:- i månaden. Då behöver du inte köpa ditt månadskort, alltså blir det inte så mycket mer utgifter där. Och det är avdragsgiltigt! Sen är det självklart amortering och försäkring på det. Sen kommer bilskatten 1 gång/år också. Hittar du ett jobb i trakterna runt trollhättan är det inga problem, ska du däremot jobba kvar i göteborg blir det svårt! Så är det bara
Jag vill att du klarar det Elin, och jag tror du kan det. Men du får räkna med att leva snålt. Fast å andra sidan jobbar du faktiskt lite extra nu också som du kan betala bensinen med. 
Du får väga för- och nackdelar innan du bestämmer dig. OCH LYSSNA FÖR GUDS SKULL PÅ DIN MAN! Han vet vad du klarar och inte klarar. Han är ekonomisk Elin.

Fördelar:
- Du kan komma till och hem från jobbet när du vill.
- Du får en stor frihet
- Du kan byta klubb och få upp din gnista för basketen igen
- Du kan söka andra jobb
- Bensinen är avdragsgiltig, dessutom kan du kanske fjäska med chefen om bensinpengar
- Du behöver inte skämmas och fråga Peter om du får låna hans bil om du skulle behöva
etc. etc.

Nackdelar:
- Du kommer har minst 1.500  mindre i månaden att leva för
- Pengar
- Pengar
- Pengar
etc. etc.

Vem hade ni lyssnat på?

Nu vill jag hem.






hemska morgon

Lyckan fortsätter i vårt lilla hem.
Trivs underbart som Peters fästmö och jag har fortfarande körkortet i behåll.
Njuter av varje sekund.

I morse när jag vaknade var jag på ganska bra morgonhumör faktiskt, trots en enorm trötthet då jag drömt mardrömmar inatt. Det tar på krafterna när man har en spindelfobi som heter duga!
Tur att man kan krypa upp extra nära i sin älsklings famn när man vaknar och tror man har spindlar på sig.
Klockan ringde 05.30, tror jag hasade mig upp vid 05.40. Tog på mig alla kläder i helt fel ordning. Men på kom dom till slut! Tog dock lite längre tid än vad det brukar göra.
Är det inte illa när man planerar sina kläder efter vem man tror det är som kör bussen till göteborg?
Som i morse när jag skulle ta på mig sockar, stod jag och höll i ett par ankelsockar och ett par knästrumpor. Eftersom jag hade bestämt att jag skulle ha lågskor på mig tog jag knäsockarna eftersom OM det är OJ OJ som kör har han aldrig på elementen och då blir det i sin tur väldigt väldigt kallt och mycket drag vid fötterna. Illa är det.
Men oj så rätt jag hade.

Visst var det OJ OJ som körde och visst var elementen och allt som kallas värme avstängt.
Jag kanske framstår som århundrades bitterfitta med allt mitt tjat, men tro mig. Denna gubben är helt jävla efterbliven! Jag tycker att om man betalar en viss summa pengar varje månad för att åka kollektivt och spara på miljön att man får ha vissa förväntningar?
Jag menar, om man åker bil, visst fan har man på värmen om det är kallt ute? Jag tycker jag har all rätt i världen att klaga, och det handlar inte bara om värmen. Utan vissa busschaufförer inte ens ska köra buss. De är rent ut sagt livsfarliga, men det kan vi ta en annan gång.

Tillbaka till min underbara morgon.
Såhär är det, när jag går på bussen har han alltid på värmen. Man lutar sig tillbaka och försöker somna om eftersom klockan är olidligt lite.  Helt plötsligt händer någonting, man vaknar av att man fryser. Och då menar jag inte småfryser - utan idioten har satt på kalluft i ventilationen och elementen är iskalla. Jag sitter o funderar på om jag ska ge honom en rak höger eller bete mig som en rar liten flicka och be han sätta på värmen?
I lilla edet har all värme i min kropp försvunnit och jag börjar nästan hacka tänder. En tant sitter bredvid mig och tittar oroande på mig eftersom jag mina läppar e närmare lila än röda.
Bestämmer mig för att fråga henne om det möjligtvis bara är jag som fryser, eller om hon också kände att det är jättekallt? För man vill ju inte skälla i onödan.
Tanten tittar på mig och säger:
- Nej du vännen, man kan ju tro att han försöker ha ihjäl oss. Och sen fnissar hon.
Jag samlar alla krafter jag har och går fram till OJ OJ.
- Jo, du har passagerare i bussen som sitter och rent ut sagt hackar tänder! Hur kommer det sig att du är den enda chauffören som kör sträckan trollhättan-gbg som INTE har på värmen när det är minusgrader?
Han tittar rakt fram och mumlar någonting helt obegripligt, trycker på några knappar och gasar på lite extra.
Jag går tillbaka till min plats och försöker somna om - mer bitter än vanligt.

10 minuter senare når vi Älvängen. Det är nu så kallt i bussen att alla fönsterrutor har immat igen och det är inte långt ifrån att man kan se sina andetag framför sig.
OJ OJ har t.o.m. svårt att se ut genom sin stora framruta. OKEJ tänker man, nu måste han ju sätta på värmen och lite fläktar så han kan se ut igen?
MEN vet ni vad han gör? Han sätter på en minimal jävla bordsfläkt som börjar sakta, sakta fläkta bort imman från framrutan. Mitt tålamod tar slut och jag inser att jag måste gå fram ännu en gång. Bussen är smockfull, och man hör hur folk klagar till höger och vänster, men de gör ingenting.
- Fattar du verkligen inte att din ruta immar igen för att du inte har värme på?! Är det verkligen så svårt att sätta på den? Det är väl bara att trycka på en knapp, eller har jag fel?
Hela bussen sitter verkligen och fryser. Om du tittar bak så är det ingen som inte har på sig sin jacka, mössa och gud vet vad. Nu får du ge dig. Sätt på värmen och stäng dörrarna!! Det är inte sommar längre...
Han vänder sig sakta och tittar på mig.
- Hade du sagt något innan hade jag kunnat göra det utan problem. Du behöver inte skälla.

Nu kokar det i mig. 
- För en halvtimma sedan gjorde jag det! Men det händer ingenting. Jag tänker stå här tills du sätter på värmen. Och känner jag att du stänger av den kommer jag komma fram igen. Och så tänker jag fortsätta tills du fattar!
Åter igen mumlar han någonting obegripligt och vrider på en liten ratt - och visst hör man hur elementen börjar smattra. ÄNTLIGEN!

Hela bussen stirrade lite smått men jag kände verkligen att gubben borde antingen gå i pension eller så får han fanemej lära sig instrumentbrädan. Kalla mig bitterfitta, men jag och OJ OJ är nu officiellt fiender.
Och jag tror fanemej t.o.m. att jag räddade några liv i morse.