l

Lite smått yr i huvudet diskade jag av visparna till vispmaskinen, pluggade in dem och tryckte på ON. Problemet med det hela var ju att visparna var blöta och vi alla vet ju att vatten + el = ingen bra kombination. Man kan säga såsom såhär, att det var tur att Mikael min bror, som dyrt och heligt lovat mamma & pappa att komma hem varje rast för att kika till mig, höll vad han lovade. När han kom hem stod jag med vispmaskinen som fastlimmad i mina händer och skakade i takt med Ace of Base på radion. Mikael som inte är någon raketforskare direkt, förstod ju inte att jag skakade eftersom jag fick stötar. MEN när väl poletten trillat ner fick jag mig en karatespark så det stod härliga till. Vispmaskinen flög och så även jag. När jag väl rest mig upp utbytte vi blicken. Blicken som säger mer än tusen ord.