Fy fan för måndagar...

De som känner mig vet att jag har något emot måndagar, och då snackar vi inte bara "aaah vad jobbigt, nu äre 5 dagar kvar tills helg igen". Utan jag verkligen avskyr dem.
Idag blev det extra mycket hat då jag vaknar halv åtta (tåget går åtta) och märker att jag på något sätt stängt av klockan? Stressar upp som en galning, slänger på mig kläder som jag hittade längst fram i garderoben, packar träningsväskan och målar ögonbrynen (jag har bara halva sånna efter min trotsperiod i sjuan då det va inne med smaaaala ögonbryn...) Stannar upp för en sekund och märker att jag har ungefär 30 sekunder på mig att springa till bussen som ska ta mig till resecentrum som det så fint heter.
Ja ni kan säkert själva räkna ut att jag inte hann med den bussen, utan fick så snällt traska de 15 minuterna till stationen.
Kommer dit, tar min metro och börjar gå mot spår 2 där mitt tåg alltid kommer in.

Ställer mig där och inväntar tåget, då de plötsligt ropar upp i högtalarna att tåget mot Göteborg inkommer på spår 1..
- Va i hel***e, spår 1!?!? ropar jag..... ehm inte, men jag ville!
Går muttrandes ner för de trehundra trappstegen med min übertunga väska och upp för de andra trehundra trappstegen..... Väl framme på spår 1, märker jag till min stora förvåning att ungefär hela trollhättans befolkning av kids står och väntar på tåget.. Jaaa... juust det, dom börjar skolan idag, tänker jag och förbereder mig på krig när det gäller att få en sittplats... Som att det inte var nog att dom helt plötsligt har bytt spår på mitt tåg och att jag fått gå 30 meter extra denna morgon... Nä, nu ska hårdhandskarna fram..

På tåget är det alltid smockfullt och folk ockuperar ALLTID säten med sina fina små ryggsäckar eller sina dataväskor.. Jag som är på krigsstigen går fram till den personen som har mest bagage på hela tåget (som han lagt på sätet brevid honom och frågar snällt:
- Ursäkta, är den platsen upptagen?
Menar egentligen:
- Men ditt jävla rövhål, märker du inte att folk STÅR upp för att det inte finns platser nog?! 
Mannen ser något besvärad ut, men flyttar alla sina väskor och påsar.. 
Ungefär när tåget ankommer Älvängen (vi har alltså kommit lite mer än halvvägs ungefär), DÅ får jag sätta mig ner. Ja, för han va ju tvungen att kissa först...

Väl framme i Gbg skickar jag ett sms till min älskade Emmi, där jag skriver:
- Emmi, jag verkligen hatar måndagar.
Får till svar:
- Se det positivt gumman, det är bara måndag en dag i veckan.
Jag ville då sparka ner henne, eller typ skjuta henne med min k-pist.

Trevlig måndag folket.. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback