l

Anledningen? Jo, min kompis Frida fyller 23 på lördag och eftersom jag inte kan närvara på hennes middag valde jag att bjuda den gamla tanten på en middag med lite dryck.

Vi gick i stan först och Frida spenderade lite pengar, MÄRK VÄL att jag inte köpte någonting. Inte ens för mitt presentkort jag har. Fy fan vad jag är bra!

Iaf så hamnade vi på en lite restaurang/Café som heter Mocco där vi beställde mat och lite att dricka.

Himla trevligt var det och jag blev lite salongsberusad. Hade jag inte druckit vin hade jag med all säkerhet somnat. Det kan jag garantera er!

I vilket fall som helst så tog ju kvällen slut efter ett tag och vi valde att dra oss hemåt.

Sömnig och allmänt trött i kroppen satte jag mig på bussen mot Trollywood.. Somnade in skönt med musik i öronen.

PLÖTSLIGT vaknar jag av det underbara ljudet av fjortisar (dom var nog egentligen 18 men de betedde sig minsann som de hade sin första fylla.. därav smeknamnet fjortisar). Det va inget dovt ljud, utan de verkligen fyllde hela bussen med sitt skrälande och tjoande. Musik hade de minsann också, och då snackar vi inte i hörlurar utan brudarna körde typ "boomblaster" nivå på det hela.

Trött som jag är känner jag hur vredet inom mig börjar vakna. Jag riktigt känner hur det bubblar längre och längre upp.. "Snart bubblar jag över", tänkte jag stilla för mig själv och försökte samtidigt andas lugnt för att lugna ner mig själv. Lyckades väl hyffsat med den bedriften och somnade väl in lite halvt, men väl medveten om de tre idioterna där bak. Jag hörde dom hela tiden.

Väl framme hoppar jag av bussen fortare än fan och börjar gå hemåt.

Plötsligt hör jag de gälla rösterna gapa efter mig.

- ÖHHHHH BRUUUDEN! VART FAN LIGGER LIPZ?!?!

- Nu jääävlar, mumlar jag tyst för mig själv, vänder mig om mot de tre idioterna och svarar vänligt:

- Om ni går ungefär 300 meter åt det hållet sen svänger under viadukten  och fortsätter på den vägen ungefär 500 meter till kommer ni fram till Lipz!

- ÖHH OKEJ TACK, svarar de tre idioterna i kör.

Med ett stort leende på läpparna ser jag de tre idioterna skutta lyckligt iväg lyckligt omedvetande om att jag nyss pekat dem åt helt fel håll och att de förmodligen inte kommer hitta fram till Lipz innan stängningsdax.

Efter min stora bedrift ringer jag ivrigt till Emmi som håller på att vika sig av skratt. Jag har nog aldrig varit så stolt?

När jag sedan berättade för min trötta darling hemma, tyckte han nog mest att jag va elak, men jag kände innerst inne att han va mäkta stolt över sin salongsberusade, vinluktande flicka...

En perfekt avslutning på en annars bra kväll!