tom på känslor
Igår var en mycket tung dag.
Känns som att jag inte har några tårar kvar att gråta. Men ändå kommer dom.
Älskade Peter. Du var en underbar man - en riktig guldklimp.
Du kom in i våra liv som ett yrväder och tog oss alla med storm med din charm.
Jag vet att du var en underbar man till min moster och en underbara pappa till dina barn och självklart Anna & Jonas. Du tänkte alltid på alla andra i första hand.
När du fick din diagnos ville nog ingen av oss tro att det var verklighet. Det skulle inte hända dig.
Du var den som kom på mitt smeknamn i familjen - Elon.
Första gången jag träffade dig slog du ut dina armar, kramade mig och sa:
- Och du måste vara Elon, skönheten går i arv märker jag.
Visste redan då att jag skulle gilla dig skarpt.
Kommer ihåg när det va VM i ishockey i Skandinavium och jag hade gått och kärat ner mig i Mattias Weinhandl. Du tog ett brev jag hade skrivit till han, gick till deras omklädningsrum och gav han det. Minns så väl vad du sa:
- Det är väl självklart att jag ska ge honom detta. Han kan ju gå miste om dig annars!
Sen log du och gick iväg.
Jag va 15 år tror jag, och den dagen var då den lyckligaste i mitt liv.
Senare på kvällen låg jag på en madrass i Nilofars flickrum när han (Mattias) ringde. Det var 3 dimmiga minuter. Kommer inte ihåg ett smack av vad han sa. Men lycklig var jag.
Det var det som var så speciellt med dig, du gjorde saker för oss som ingen annan gjorde.
T.o.m. när du mådde dåligt efter cellgiftsbehandlingar pratade du på att fixa jobb till mig eftersom jag inte trivdes på mitt nuvarande. Du skulle bjuda på lunch och vi skulle prata igenom det hela..
Du höll skenet uppe i de svåraste stunderna, som en stjärna på en kolsvart himmel.
När vårat hopp sviktade, räckte det att du log mot oss så kom det sakta smygande tillbaka...
Du var en stark man... Trodde inte vi skulle förlora dig. Inte så snart?
5 månader tog det för cancern att bryta ner din kropp. 5 månader.
Vi har förlorat en av de finaste människorna. Livet är så jävla orättvist ibland.
Jag hoppas innerligt att du har det bra där du är.
Vi ska ta väl hand om Monica och barnen, oroa dig inte om det...
Den kommande tiden kommer vara tuff för familjen, men vi ska klara det.
Vet att vi har den finaste skyddsängeln nu. Det känns tryggt.
Kommentarer
Postat av: Emmi
....jag vet inte vad jag ska säga här egentligen, men kände att jag ville ändå skriva något! Jag sitter på bussen å försöker hålla tårarna borta.. aldrig träffat honom, men efter att ha läst de du skrivit om honom, förstår jag att jag har gått miste om något!!
Älskade vännen, vet att du och din/hans familj har en tuff tid framför er nu... Jag finns här vid din sida såfort du vill ha någon att prata med, eller kanske bara en axel att gråta mot, eller kanske någon att skratta med...!!
Älskar dig min gumma...! Det vet du... vi ses ikväll* Puss
Trackback