l

Helgen började med besök från min älskade bror, Anna-maria och deras två små guldklimpar Melvin och Jasper. Sen kom Emmi också såklart. Ingen fredag utan Emmi. Vi åt tacos och tittade på idol. Jag lekte av mig med min lilla solstråle Melvin. Goaste ungen som finns. 

Störtade i säng.

På lördagen åkte jag o Emmi till Överby för jag skulle hitta någonting till Peter. Vi hade kommit överens om att inte köpa någonting till varandra eftersom vi inte ville göra för stor grej av vår 2-årsdag. Men jag kände ändå att jag ville ge honom någonting. Men självklart hittade jag ingenting som jag kände gjorde mina känslor för honom rättvisa.

Istället hittade jag två übersöta tunikkor på Gina Tricot till mig själv. Attans!

Emmi den jäkeln åkte dit med inställningen att hon absolut inte skulle handla någonting, utan bara följa med som stöd. Jag kan säga såhär. Hon kallar mig oekonomisk, men hon åkte därifrån med ett par stövlar och en påse full med kläder? Vad hände Emmi? Fick du blackout?

Kom hem och tittade på Råttatouille eller hur den stavas? Åt hemmagjord pizza och bara njöt av tillvaron.

Vaknade på söndagen. Myste med min älskade och gick sen iväg för att spela match (som vi vann för den som undrar, vi vann lika mycket som IFK vann SM-guld! Så jävla mäktigt!!).

Vi firade alltså 2 år i söndags för er som inte förstår min virriga berättelse. Peter hade lovat mig hans goda lasagne med efterätt och sen en bra film. Vilket jag tyckte lät som en alldeles utmärkt idé.

Kom iaf hem, såg de sista minuterna på IFK matchen sen satte vi oss till bords. Peter hade gjort jättefint med massa ljus och fin dukning. Blev mycket överraskad redan där.

Helt plötsligt ber Peter mig att gå in och sätta mig i vardagsrummet eftersom han skulle fixa efterrätten.

Visst tänkte jag men fattade inte varför han var så hemlighetsfull?

När jag väl får sätta mig vid bordet igen kommer Peter in med en underbart god efterrätt och ett glas roséchampagne (som för övrigt var sååå god). Kopplar fortfarande inte vad som håller på att hända, så jag pratar vidare och äter min efterrätt, dricker min champagne - inga problem där inte.

Sen säger Peter plötsligt:

- Du kan väl kolla i botten av glaset Elin?

Förvånat tittar jag på honom och undrar om han blivit knäpp, för det låg minsann ingenting där? Trodde jag åtminstonde, för när jag tittar lite närmre ser jag en underbart vacker och elegant förlovningsring.

Jag känner hur tårarna börjar bränna under ögonlocken. "Lip-Elin" är på väg fram. Satt säkert och bölade i en halvtimma innan jag fattade vad Peter hade gjort. Han bad mig att förlova sig med honom. 

Nu sitter den på mitt ringfinger och glänser. Peter har gjort mig till världens lyckligaste individ för tillfället. Finns ingen som jag hellre skulle vilja spendera mitt liv med. 

Att jag sedan tog mitt körtkort dagen efter är bara en bonus.