l

Vet att det inte är måndag, men kan försvara mig med att jag varit sjuk. S.J.U.K på riktigt denna gången. Var längesen jag känt mig så hängig och snorig som jag gjort denna veckan. Det har t.o.m. varit så att Peter inte riktigt vetat om han ska reta mig eller tycka synd om mig. Det Ni.

Min chef nummer 2 (vi kan kalla han Arne) är väldigt djup av sig, förra veckan satt vi och hade en diskussion om hypokondri. Han är en riktig renlevnadsmänniska och skulle nog hellre äta en färsk hundbajs än att ta ut en karensdag. Han är aldrig sjuk! Det är verkligen helt otroligt. Under alla 100 år som han haft sitt tryckeri har han inte en enda karensdag. Antingen älskar han sitt jobb alldeles för mycket, eller så är han "mirakelmannen". Bestäm Ni.

Iallafall kom vi in på detta med att  kunna "tänka sig sjuk". Arne tror nämligen att det finns en del människor, (oftast människor som inte trivs med sin tillvaro på ett eller annat sätt) som har förmågan att kunna tänka sig själv sjuka. Han tror att genom att tänka att man "vill bli" snorig under en längre tid gör att man blir snorig. Det är lite så hypokondri funkar. Kroppen ger efter mot tänkandet. Även fall jag inte ser mig själv som en allvarligt sjuk hypokondriker utan mer som en liten "hobby-hypokondriker" som vill ha lite sympati då och då, kände jag mig ändå lite träffad.

Jag kommer ofta på mig själv att tänka:

"Kan jag inte bara bli sjuk så jag slipper detta en dag eller två?"

"Har jag inte lite huvudvärk idag?"

"Aj aj, nu värker det allt i mina knän lite extra"

Okej, det funkar väldigt sällan, men nu när jag tänker efter gick jag förra veckan och tänkte att det va längesen jag va sådär riktigt sjuk. En dag efter det började jag känna mig hängig, och vips var jag sådär dunderförkyld.

Finns något i vårat undermedvetna som gör att vi kan tänka oss sjuka? Vad tror Ni?

För övrigt drömde jag en underbar dröm inatt. Men den är alldeles för privat för att dela med sig av.

Inte snuskigt privat, men ändå privat.

Peter somnar oftast innan mig, händer väl 1/100 nätter att jag hinner somna innan honom. Lika ofta som han somnar innan mig, ligger jag och bara tittar på honom - ser han göra sin lilla obligatoriska kycklingdans och sina smaskande ljud precis innan han somnar in. Tänker på hur lycklig jag ska skatta mig för att ha hittat en så underbar människa, en verklig tvillingsjäl. Låter kanske löjligt, men jag känner verkligen så. Även fall jag vet att han inte gärna vill gifta sig, eller skaffa mer än 1 barn. Jag kan nästan säkert säga att när han väl fått ett barn, kommer han vilja ha ett till så det oroar jag mig inte för. Och om jag verkligen vill gifta mig skulle han till slut göra det - för min skull. För det är så kärlek fungerar.

Tänk på det.