l

Jag befinner mig i det nu.

I över en timma har jag suttit och förträngt att jag faktiskt är så kissig att det snart sprutar kiss genom öronen på mig. Varför går jag inte på toaletten kanske ni undrar? Det ska jag förklara  nu:

1. Jag har ungefär 20 steg fram och tillbaka till toan - alltså väldigt långt.

2. Jag gillar att utmana ödet.

3. Vår städare har varit där och skrubbat toan - den är alltså ren, men också väldigt blöt på sitsen.

4. Jag har upptäckt ett spindelnät under handfatet och självklart är spindeln som bor där ute efter mig.

5. Jag kan inte gå på toa mindre än 20 minuter efter någon annan, det är ungefär samma sak som att slicka under toalettstolen.

6. Jag tog det sista pappret senast jag var där. Vet inte om det finns nytt, och är inte så sugen på "skaka av"- metoden.

7. Det är extra behagligt att gå på toa när man är spräng kissig.

8. Jag får vänta hur länge jag vill, för ingen i min familj är närvarande. Och ingen på mitt jobb är medvetna om mina extremt känsliga urinvägar. 

9. Jag gillar inte toalukten.

10. Jag gillar helt enkelt inte "toalettmiljön".

Jag vet, normala människor går på toaletten när de behöver.

Andra (muppar) sitter och väntar tills det gör ont och tills det är på gränsen att man kan hålla tillbaka. Illa.

Nu ska jag ta mitt förnuft till fånga och åla till toan, för går jag finns det risk för läckage.

Och att gå med kiss i trosan hela dagen är ju ingen vidare trevlig upplevelse.

Trevlig fredag.